Davyboy's Englandsblogg

Nu har jag finally beslutat mig för att forsätta den här bloggen på Wordpress, som jag tycker är en mycket bättre plattform. Hade tänkt att föra över inläggen härifrån dit, men det verkar inte gå i dagsläget. Därför får den här bloggen ligga kvar tills vidare.

Detta blir alltså min sista bloggpost på denna adress. Den nya bloggen finner ni här.

Välkomna!

Promenad "down town" häromdagen. Bilderna är stulna från min frus blogg, så säg inget till henne.

Vill bara informera om en ny blogg som jag och några vänner har startat. Teologiskt Forum heter den och kommer, som namnet antyder, att fokusera på frågor om tro och teologi.

Varmt välkomna...

Bilder på grabben finns nu utlagda på Jessicas blogg.

I torsdags åkte jag iväg för att studera lite på Tyndale House. Jessica mådde lite illa på morgonen, och vi antog att hon hade blivit smittad av Filippa som nyligen varit lite magsjuk. På kvällen skulle vi åka till sjukhuset för att få en "tour? av förlossningsavdelningen. När jag kom hem så var Jessica inte bättre, men hon ville ändå att vi skulle åka för det här var vår sista chans att komma dit innan förlossningen (som var beräknad till den 16:e mars).

Väl där hade allt blivit försenat, så vi fick vänta en halvtimme på att det skulle dra igång. Sedan, när hela gruppen tog hissarna upp till förlossningsavdelningen så fastnade vår hiss. Vi fick ringa efter hjälp och efter 10-15 minuter kom några grabbar och bröt upp dörren utifrån. Hela tiden kände sig Jessica sämre och sämre.
När touren väl börjat var Jessica tvungen att sätta sig ner och strax därefter spydde hon i vad hon trodde var en soptunna (det trodde jag med för det såg ut som det) men som tydligen var en påse med en massa sjukhusmaterial (oops).

Hon fick lägga sig på en säng och kände då att värkarna kommit igång. Hon blev då skickad till en annan avdelning där vi fick vänta flera timmar på att en doktor skulle undersöka henne. Efter att detta var gjort, beslutades det att hon skulle vara kvar över natten. Filippa, stackarn, hade fått äta den lilla nödproviant vi hade med oss som kvällsmat, vilket var ett par yoghurtar och några kex, och sedan hade hon somnat i sin vagn. Efter 24:00 någon gång åkte Filippa och jag hem, med löfte från barnmorskorna att de skulle ringa om födsloarbetet kom igång ordentligt. Kl halv 4 (tror jag) ringde de. Jag gick då över till ett par grannar och bad en av dem komma och sova hos oss och titta till Filippa, och sedan åkte jag in. Ca 1,5 timmar efter att jag kommit var en liten grabb född. Allt gick jättebra, fort, och utan komplikationer. Ett par timmar efter det flyttades vi över till en annan avdelning, där Jessica och lillen fick vila upp sig lite. Jag åkte då hem igen, lagom tills Filippa vaknade.

Senare under dagen åkte vi och hälsade på mamma och lillebror, och Filippa fick köpa en liten gos-elefant om hon gav till (= kastade på) bror sin. Sedan åkte vi hem igen, vilade lite och fixade till en del saker hemma, varefter vi åkte tillbaka till sjukhuset och hämtade mor och bror. Jessica kände sig bra och ville inte vara kvar längre. Mindre än ett dygn efter att födslovärkarna börjat var vi alla tillbaka hemma igen.

Födseln var en sak som vi hade, om inte oroat oss för, så åtminstone funderat en del över. Vi har ingen familj här och inte så många vänner än, så vi visste inte hur vi skulle göra med Filippa och en hel del andra saker. Och så löste sig allt i ett slag, helt fantastiskt. Nästan som ett anti-klimax, men definitivt ett sådant anti-klimax som man vill ha. Gud är god!

P.s. Jag är gift med en stålkvinna. Nu har hon fött två barn utan annan bedövning än lustgas, helt otroligt. Jag skulle ha pumpat i mig alla bedövningar jag kunde hitta och sedan troligen svimmat ändå. Tur att det inte är jag som föder barn i vår familj?:-)

P.s.s. Född den 29/2. Hur löser man födelsedagsfirande och sånt då?

Nu verkar våren ha kommit hit till England. Vädret var ljuvligt idag och Filippa och jag tog en tripp till lekparken. På vägen tillbaka plockade vi pinnar och bellis på gräsmattorna. Många blommor har redan börjat slå ut. Detta hör definitivt till det jag gillar mest med att bo i England - man slipper vintern. Helst skulle jag vilja bo någonstans där temperaturen håller sig någonstans runt 25-30 grader året om.

För något år sedan googlade jag runt och upptäckte att 'University of Carribbean' sökte lektorer i systematisk teologi och kyrkohistoria. Hoppas platserna inte tillsätts förrän jag tagit min examen :-)

Annars öppnar vi vandrarhem här snart. Nästa vecka får vi besök av vänner från Durham, och ett par veckor därefter av andra vänner från Durham och sedan kommer min syster på besök och senare mina föräldrar. Utöver det har vi ett par andra släktingar/vänner som också kanske kommer. Ska bli jättekul, fast hur det ska gå med mina studier vet jag inte riktigt :-)

Syrran kommer inte minst för att hjälpa oss lite direkt efter förlossningen, vilket är mycket tacksamt. Det blir kul för Filippa också, för med sig har hon nämligen Filippas ettåriga kusin, Erik, som ingen av oss har träffat ännu.

Annars hade jag handledning häromdagen, vilket väl gick bra. Jag ska fila lite på det jag skrivit och lägga till en del saker, och sedan träffa min handledare igen om ett par veckor.

Igår plockade vi bort det lilla julpynt vi hade satt upp och gjorde vårfint hemma.

Vårfint? Ja, det fantastiska med att bo i England är nämligen att det redan känns som om våren är på väg; vissa knoppar och skott har redan börjat komma upp. Sedan lär det väl dröja ett par månader innan något verkligen slår ut, men ändå.

Själv har jag legat sjuk i ca två veckor, och i princip inte fått något vettigt gjort, vilket är lite frustrerande. Nu är jag dock på bättringsvägen, och i morgon ska jag försöka ta mig ned till biblioteket.

Vi har en liten sång vi komponerat för den högtidliga julgransplundringen:

Mel." Nu så kommer julen".

Nu är julen över, nu är julen slut
Nu ska alla små julgranar kastas ut
Stjärnorna ska krossas, stakar plockas ned
Vi vill inte äta någon skinka mer.

Det här blev vår första jul i England (förra året åkte vi hem under helgen). Vi lyckades få till det riktigt trevligt, tycker jag, med en liten blinkande gran och både köttbullar, skinka, sill, potatisgratäng, risgrynsgröt och diverse hembakat godis på julmenyn. Och glögg med pepparkakor och lussebullar såklart...

Jessica har skrivit lite om vår julafton här som ni kan läsa. Som julklappar fick jag lite av varje, men inte minst flera exemplar av det som alltid står högst på min önskelista, nämligen BÖCKER. I år blev det:

- Plato: Complete Works (red. John M. Cooper)
- The Works of Josephus: Complete and Unabridged (övers. William Whiston)
- The Guardsmen (Simon Ball) - en historisk biografi över några av 1900-talets konservativa politiker i Storbritannien
- Den bibel Jesus läste (Philip Yancey)

Annars har vi mest tagit det lugnt under ledigheten. Häromdagen var vi överbjudna till Peter och Kathryn Williams, som också flyttat till Cambridge i år. Peter har just tagit över som "warden" på Tyndale House, och deras hus (som kallas "Warden's lodge") var riktigt trevligt. Uppenbarligen var de den första warden-familj som bott där med småbarn, men det verkar fungera bra för dem. De har just flyttat från Aberdeen, men har tidigare bott i Cambridge så de hade redan lite vänner här.

I övermorgon åker vi upp till Durham några dagar för att hälsa på vänner. Ska bli roligt att komma tillbaka; vi har saknat Durham enormt den här hösten. Cambridge är fint, men Durham hade en charm som är svårslagen. Dessutom bodde vi väldigt bra där, med många vänner i närheten. Vi klagar inte på vårt nuvarande boende, men det kan inte riktigt jämföras.

Hursomhelst ska det bli roligt att komma dit. Sedan har jag en del att göra när jag kommer tillbaka. Jag ska börja skriva det första kapitlet på min avhandling nu som kommer att handla om "early Jewish apologetics"och då framförallt om "the argument from antiquity".

God fortsättning allihop!

Idag var jag på Tesco och storhandlade (vi får besök av vänner från Durham på måndag, som ska bo hos oss i några dagar) och julruschen är verkligen igång nu. Allt tog dubbelt så lång tid som det normalt skulle ha gjort, men till slut lyckades jag hitta nästan allt vi behövde.

Jag är inte en person som normalt sett lägger märke till vad folk har på sig och så (dagens understatement) men idag såg jag en tjej på kanske 13-14 år, som var ute och handlade med sin pappa och som bekräftade en av mina gamla schablonbilder. Hon hade en snygg svart kappa som gick halvvägs ner på låren, trendiga jeans och snygga svarta kängor. Dessutom hade hon röda handskar, en röd scarf och en röd virkad basker. Och när jag gick förbi dem vände hon sig just och sa något till sin pappa. På franska.

Idag var vi för första gången och besökte vårt närmaste IKEA här nere som ligger i Milton Keynes. Detta välsignade IKEA, nu är det mesta av julshoppingen gjord. De hade till och med julskinka, färdig att griljera. Problemet med att ta bilen när man befinner sig i mellersta delarna av England, märker vi nu, är ju att det bor så fantastiskt mycket mer folk här än i de norra delarna där vi bodde förra året. Mycket folk betyder många bilar. Många bilar betyder kö-bildningar.

Enligt min GPS skulle resan från IKEA till Cambridge ta ca en timme. Den tog nästan två, vilket betyder att vi fick åka direkt till Tyndale House, där amerikanerna hade ordnat med en Thankgiving-middag som vi var bjudna till. Vi hade ju tänkt att hinna hem emellan för att fräscha upp oss och byta kläder och så, men det blev inget av med det. Middagen var dock trevlig, och vi fick möjlighet att träffa lite nya människor, vilket alltid är roligt...

Det skulle vara fjärran från mig att känna skadeglädje mot min kära värdnation, men dagens fiasko för det engelska fotbollslandslaget kanske kan få vissa att omvärdera sin syn på Svennis-eran inom engelsk fotboll. Svennis tog dem till kvartsfinal i två internationella mästerskap i rad, och nu kan de inte ens ta sig till EM utan honom.

Engelskmännen är i regel ett sobert och reflekterande folk, utom när det gäller fotboll; där verkar de sakna all förmåga till självinsikt och en nykter uppskattning av sin egen förmåga. Bara för att fotbollen en gång uppfanns i England tror de att de fortfarande är bäst i världen, trots att det är pinsamt uppenbart för resten av världen att så inte är fallet.

De har ett bra lag, men de är inte bäst. Långt därifrån. Time to face the facts...

Ikväll var vi nere på stora torget i Cambridge och såg på när julbelysningen sattes på. Det verkar vara tradition i England; vi var på ett liknande jippo i Durham förra året. En stor scen var uppsatt på stora torget där tomtar och snögubbar dansade och maskiner sprutade ut låtsassnö gjord av någon sorts nedbrytbar plast. Sedan, exakt kl 17:00, sattes julbelysningen i hela centrum på. Riktigt vackert.

Vi hade samlats ett helt gäng utanför Tyndale House och promenerade sedan in till stan - vilket tar ca 10 min. Efteråt var vi uppbjudna på fika hos ett amerikanskt par som bor där. Det var roligt att få se hur lägenheterna ser ut, eftersom vi har ansökt om boende där för nästa år. Den vi var i var riktigt trevlig, om än något liten för våra behov, men de har större också.

Det skulle vara helt fantastiskt att få bo så nära fakulteten och med studieplats och bibliotek bara ett stenkast bort. Dessutom är det ett fint område och som sagt nära till stan, vilket Jessica skulle uppskatta.

Så vi hoppas och ber att det ska finnas rum för oss där nästa år...

Puh, nu är vi tillbaka i Cambridge igen. Det var väldigt kul att komma hem till Sverige ett tag, även om det var ganska intensivt också.

Vi fick se lite snö i alla fall (inte helt osannolikt enda gången vi får uppleva det i år) och passade då givetvis på att bygga Filippas första snögubbe. Den smalt ner på 24 timmar, men ändå...

           

Jag tror han får heta Greger... ja, det blir bra...